sex starka armar

Jag har blivit lite sjuk igen. Inget allvarligt, tror inte att jag har feber ens. När är sjuk blir jag känslig, vek och jag vill att någon skall ta hand om mig. Det är då jag som allra mest önskar att mamma och pappa bodde bara runt hörnet. Då önskar jag att Benedetto skulle kunna komma förbi med en flaska bubbelvatten eller ingefärathé. Eller när jag har en riktigt dålig dag, när alla runt om mig bara blablablabla och jag behöver en fast tyst blick som säger allt. När jag inte tror på mig själv, när jag tappar fästet och behöver sex starka armar för att dra ner mig på jorden igen. Det kan lätt kännas tomt då. Men det kan lätt kännas tomt efter en rolig utekväll, efter att en tenta gått riktigt bra eller när jag cyklar över Prato della valle med solen som värmer mig i ryggen. Jag vet att jag aldrig är ensam fast att jag kan känna mig ensam. Jag har alltid sex starka armar kring mig, varje dag, en liten armé som pumpar runt i mitt blod. Det är ett mysterium varför jag, som är så himla fäst vid min familj, valt att bo så långt borta från dem. Jag har tur att min familj är så duktig på att göra sig närvarande, att de undrar och frågar, blir glada och oroar sig för mig. Det är vykort, sms, mail, telefonsamtal, brev, foton, musik och youtubeklipp. Inget slår såklart känslan av att komma hem när mamma och pappa fortfarande är uppe fast att jag kommer hem mitt i natten och mamma har bäddat rent i min säng och köpt hönökaka och sedan sover jag djupt, drömmer inte och på morgonen ringer jag Benedetto och sedan kommer han och Sara till middagen. Inget slår det, men tillsvidare får jag hålla till godo med vad helst som håller deras psykologiska närvaro vid liv. Le forze della natura si concentrano in voi che siete una roccia, una pianta, siete un urugano. Siete l'orizzonte che mi accoglie quando mi allontano.

good girls go to heaven - bad girls go everywhere

Här på Via Galuppi är det oftast jag och Sara som går upp först på morgonen. Vi har en stund bara hon och jag medan vi äter frukost.  Jag sätter på den stora mockabryggaren och pressar i så mycket kaffe som möjligt och hon frågar om jag sovit gått. Sedan pratar vi alltid om våra drömmar. Jag tycker om våran lilla stund tillsammans för det skapas alltid en ärlig och intim stämning mellan oss. Och Sara berättar nästan allt för mig. Ett par timmar varje torsdag går hon till sin psykolog men en timma varje morgon berättar hon för mig... och det är en lyx. Jag känner mig hedrad. Och förundrad. Jag undrar ofta varför folk så gärna och så ohämmat berättar om deras liv för mig.
  Sara är en duktig tjej. Hon har alltid arbetat hårt och varit duktig i skolan. Hon har varit söt och snäll och glad och lätt att tycka om. Hon har organiserat, fixat, klarat av. Hon har varit onykter men aldrig för full. Hon har träffat killar men inte för många. Och inte för få. Hon har alltid varit en duktig flicka. Hon har aldrig tyckt om sig själv. Sprungit med andan i halsen, haft lektioner och två jobb samtidigt. Hon har inte gjort saker för att hon verkligen ville utan mest för att får höra att hon är duktig. Det krävs inget geni för att känna igen duktiga flicka- syndromet. Kanske den största hälsorisken bland unga kvinnor idag. För visst känns det som att det är mer regel än undantag? Och visst slutar det allt som oftast med depression, magsår och psykolog? Och varför är det så svårt att stå emot? Jag halkar själv dit så lätt. Jag måste ständigt göra mig medveten, påminna mig, akta mig. Jag försöker att se individens plats i strukturen. Jag tar på mig mina feministiska glasögon så fort jag går ut från mitt rum. För om jag slutar att se på världen genom dem kommer jag också bli en duktig flicka, jag kommer att tappa glöden, viljan och styrkan att vara något mer. Att vara mig själv.

 Igår skulle vara THE utekväll men i slutändan var allt ihop bara ett stort antiklimax. Jag pallade inte med folk, kände mig gammal och tråkig. Jag fick dock se Iori's eyes som är ett band från Milano som jag gillar. Köpte deras EP och den har hållit mig sällskap hela dagen (förutom när jag sprang 6km och totalt kände mig som värsta amazonkrigaren)

Kaffe och Cocorosie

Började dagen med kaffe och Cocorosie och sedan gjorde jag ett par ärenden, gick bland annat till banken och betalade skolskatten som de sänkt med 200 euro för mig sedan förra året. Tack!



Dagarna går och går och jag får inte särskilt mycket gjort. Jag skulle kunna sova 12 timmar per natt och ändå vara trött när jag vaknar. Jag försöker plugga inför psykobiologitentan men det går trögt. Undrar om det är så att man når en gräns där man liksom inte pallar mer. Hjärnan ger upp, och det får inte plats mer. Låter ju högst otroligt. Men det känns så. Det blir som det där med fullmånen. Många känner sig påverkade av fullmånen men det finns inga vetenskapliga bevis för att fullmånen skulle ha någon inverkan på människan. Men om jag känner det, då finns det ju för mig. Jag kan inte somna när det är fullmåne och så är det med det, att det inte går att säkerställa en korrelation eller cause-effect hjälper ju inte mig när jag ligger och vrider och vänder mig. Och torts att jag vet att min hjärna pallar och att det finns massor plats i mitt minne för att magasinera nya kunskaper, så känns det inte så. Jag fortsätter att skumma, läsa det jag redan strukit under och kolla på bilderna. Jag brukar repetera lite innan jag går och lägger mig med förhoppningen att jag ska elaborera det jag läst medan jag sover. Inatt drömde jag att jag kom till tentan och att det bara var frågor om facebook. Facebook är verkligen knark när man har så mycket hemma-tid som jag har. Tror att jag kollade 5 gånger igår. Det är lite sorgligt tycker jag. Hade väl varit ok om jag snittade 5 inkomna mail om dagen. Men nu är det ju inte så. Och då kan man ju fråga sig vad det är jag håller på med.

Mari har åkt hem till Köln men Barbara kommer hem idag. En ut, en in.
Annars kan jag berätta att dadlar är mitt nya favoritgodis. Dadlar och kaffe med mjölk...mmm

who needs boys when there's coffee?

Det är sedan ett bra tag känt att jag är kronisk singel - eller att jag oroar mig för att jag skulle kunna vara det. Då och då får jag frågan "träffar du någon nu då?" och svaret är allt som oftast Nej. Efter mitt bestämda nej finns det två ofta förekommande efterfrågor, antingen "Ingen?" eller "Varför då?" Jag har tyckt att båda dessa frågor är extremt intelligensbefriade. Men kanske är det just Varför jag bör fråga mig för att liksom komma till djupet av detta dilemma. Och efter mycket tänkande och vridande och vändande har jag hittat svaret. Mitt framför mig, även i denna stund. Jag dricker kaffe - så jag behöver ingen kille. Hur tänker hon nu undrar ni? Jo, kaffe har samma effekt på mig som när jag är lite småkär: Jag vill träffa kaffe varje dag, kaffe gör mig varm, kaffe får mig att vakna, kaffe är gott, ibland blir jag nervös och skakis av kaffe, hjärtat bultar snabbt och hårt av kaffe, kaffe passa bra i alla väder, mina kompisar gillar kaffe, ibland kan kaffet vara för starkt eller för svagt men jag gillar det i alla fall. Jag älskar kaffe helt enkelt. Och jag planerar att vara singel tills jag hittar någon som jag kan älska mer än mitt kaffe. 

i'll be more than a woman - och det vet du!

 Vad tänkte jag när jag bestämde mig för att göra psykobiologitentan? Hur skall jag ta mig igenom 2 veckor av full immersion? Det finns inte en chans att jag hinner läsa allt. Och jag vet att jag kommer bli besviken om jag ger järnet nu men ändå inte klarar det. Skall jag chansa? Känner mig kanske sämre om jag inte ens provar...

Var på spinning igår. Att svettas är min nya favoritgrej! Har dock ont i princip varenda muskel i hela min kropp idag. Idag skall jag till läkaren och kolla så att jag är frisk och sedan kanske det blir ett pass piloga. Vad nu det är. Pilates och yoga i ett i guess. Inte för att det säger mig så mycket. 

Jag är lite trött och lite hemlängtig idag. Det är nog mest så att jag vill att tentaperioden skall vara över. Att Elin och Darryl skall komma, att det sedan blir mars och skolan börjar igen. Det blir tradigt med hemmasittandet och korvstoppningen. Men ikväll kommer kanske Ciccio förbi och imorn eftermiddag skall jag gå på 3euros-matinén på biografen i kvarteret. Bäst att ha en rolig sak inbokad om dagen annars kan jag inte motivera mig till att plugga. 

Hörde den här låten härom dagen när jag var på Zara. Den hade jag helt glömt bort . Asbra ju!  Det finns en del souldrottningar och R'n'b-brudar som jag alltid djupt respekterat och vars musik inspirerar mig. Mina allra bästa har alltid varit Erykah Badu och Mary J Blige men Aaliyah är inte heller så tokig. Älskar när hon sjunger "I don't think you're ready for this thing"! Hon  skämdes inte för sig och vårdade sitt egenvärde. Verkade vis fast att hon var så ung. Kanske kan man  lära sig något. Sedan var det ju det där med R Kelly. Alltså vad var dealen? Är han någon form av pedofil? Eller var det kanske truly in love? Den mannan står inte högt i kurs hos mig. Har aldrig hört något trevligt om honom. Men som med mycket i livet får man liksom blunda, tolka och försöka ta till sig det som är av värde.Komma till kärnan. Och då funkar Aaliyah för mig. Synd att hon dog.

två rader

i'm alive - all is well!
Har lite mycket nu bara. 3 tentor gjorda, 1 to go. Nu är det bara att gå in och kriga. Jag är trött som fan men jag tänker blöda över böckerna lite till. i'm not done yet! Medan jag läser mina böcker växer min att göra lista med mail att skriva, telefonsamtal att ringa, toapappret tar slut och det är skitigt överallt. Det får vänta. Ibland när jag får en stund över kollar jag på United states of Tara, Nurse Jackie eller så gymmar jag. Jag vet, ni tror ni läser fel. Men det är sant! Jag gymmar! Springer på rullband och kollar på TV. Känner mig som någon lycklig i någon amerikans tv-serie. Ikväll kanske jag går på ett pass spining.

  Barbara har åkt hem en sväng. Känns redan lite tomt. Mari verkar också vara på väg hem en sväng. Men det är bra. Ju färre vi är hemma desto mer får jag gjort.

Idag vid 15-tiden lyste solen in på mitt rum genom mina prismor och väggen fylldes av små regnbågar. Detta har inte hänt på månader, jag kan inte ens minnas senast solen hittade in på mitt rum. Det känns så himla gött för det betyder att solen är högre, vilket betyder att det kommer att vara ljust längre vilket betyder att det snart är vår!!!! Pallar inte vintern mer! Vet att det är värre för er i Sverige men det har faktiskt snöat här också!

Nu är det dags att dricka ett glas äpplejuice och plugga. Tjarå!