this is how it goes

(Che oggi dimori la pace in te. Che tu sappia e abbia fiducia del fatto che sei esattamente nel luogo in cui devi stare. Che tu possa non dimenticare le possibilità infinite che sorgono attraverso la fede in te stessa e negli altri. Che tu possa utilizzare i doni che hai ricevuto, e possa passare ad altri l'Amore che hai ricevuto.
Che tu possa essere felice della persona che sei, così come sei, in questo esatto momento. Permetti che questa consapevolezza penetri fino alle tue ossa, e permetti alla tua anima la libertà di cantare, ballare, pregare e amare. Tutto questo sta qui per ognuna e tutte noi.)

Har inte haft internet på ett tag. Men nu är jag tillbaka. Så mycket att berätta så lite tid. En glad nyhet jag kan berätta utan att behöva dröja kvar för länge vid datorn är att jag, ikväll, skall kolla på en lägenhet. Fötterna stadigt på jorden mina vänner, no high hopes, men den verkar lovande. Sedan skall jag på date. Har nämligen hört att det bästa sättet att komma över en person är att hitta en annan, ännu bättre. We'll see about that.

Idag fyller mannen på bilden år! Firar med att vara jävligt lycklig över att han är en del av mitt liv!


Guuuud klockan är redan åtta och jag skall på maskerad. Tema rock star. Har fortfarande inte bestämt om jag skall gå som Patti Smith, Axl Rose eller random medlem i Kiss. Är så efter nu för tiden. Kunde jag inte tänkt på detta lite tidigare? Tusan också! Nu kom jag på att jag inte har fixat presenten till Marta (det är hennes festa di laurea). Förbannar dagen jag föddes! Jag är retardo.

Helgen

I Fredags var jag och såg Martin Rev på Unwound.Det såg ut typ så här:


Den här Martin var ju lite väl för mig alltså. Palla att engagera sig i hans artistiska uttryck. Skidglasögon. What's up with that liksom?! Jag blev uttråkad och satte mig baren. Där luktade det svavel. Unwound är mest ett skämt. De är så oförberedda. Finns aldrig det man vill ha i baren och oftast är det tomt och pinsamt. Tyvärr spelar det sjukt bra musik. Hur funkar den kombon; Allt dåligt + bra musik? Efter konserten dansade jag med Mathilda, Marta och Daniela lite okoncentrerat pga av snubben bakom mig som dansade smekandes en piska. Han hade typ fake-fingertoppar med någon slags nagel (?)som stack ut och handbojor i byxorna. Mycket spännande! Vi blev inte långvariga på Unwound, trots den bra musiken. Jag, Mathi, Mari, Giovanni, Barbara och Francesca åkte till Banale och mötte upp lite annat folk där. KUL - tills Mari och Giovanni blev osams, jag upptäckte att jag tappat cykelnyckeln (hade låst fast Mathis i min) och allt bara var misär och sura miner. Började gå hem mot Mari då två snubbar i bil saktade in, vred ner rutan och hånade mig för min gångstil (jag marscherade för att hålla värmen). Idioter tänkte jag men Mari utnyttjade situationen och fixade skjuts. Slapp man gå hem den även den natten. Mycket tacksamt. På natten var det svinkallt hemma hos Mari (mycket oroande, var skall jag nu ta vägen när jag vill fly från kylan hemma hos mig?) vilket resulterade i att vi sov 4 personer i samma säng. Dåligt sover man då. Hela lördagen gick åt till att försöka hålla mig vaken och att fixa födelsedagspresent till Fabio som hade fest på lördagskvällen. Lugn och stillsam var den. Träffade lite gamla bekanta och skaffade några nya. Jag är inte störtförtjust i fester. Jag är så sjukt dålig på att mingla. Vi kom dit vid 23.30 och klockan 01.00 ville jag redan gå hem. Men det ville inte Mathi så vi hängde kvar ett tag till. Note to slef: Jag är en egen person och borde gå från fester när jag tycker det är dags.

Idag har jag tvättat och pluggat lite. Inte tillräckligt. Den känslan genomsyrar en jävla massa nu för tiden. Känns som att jag borde göra mycket mer, mycket bättre. Vara mer effektiv. Känner mig lam och medelmåtta. I sådana stunder kan det vara enerverande att leva så tätt in på en annan person. Det är ju svårt att inte jämföra sig. Och om man delar rum med ta-sig-i-kragen-Tassinari Rogalin kan man lätt känna sig lat.

What else is new? Inte mycket mina vänner. Ett litet sting av hemlängtan börjar smyga sig över mig. Men nu är det inte långt kvar! Och innan dess kommer Filippa hit <3

Idag fyller Francesca, min sambo, år. Jag sitter nysminkad med min röda klänning. Men DÖRNÖ! Nu regnar och åskar och blixtrar. Pallar inte cykla in till stan och fira. Jag och Mathi - ständigt bangande. Vill mest bara krypa ner i sängen och kolla några avsnitt sex and the city.

Satt på balkongen en stund i eftermiddags och försökte plugga. Imorn kommer Fabio och hjälper mig med biologin så jag ville förberda lite frågor. Jag vet inte vad jag skall fråga. Ungefär så mycket har jag fattat.


Vad kan jag mer berätta för er? Jo den här helgen är fullspäckad! Imorn är det konsert på Unwound och på lördag är det födelsedagsfest för Fabio (som också fyller idag). Dessutom har jag massor att plugga. SHWOSH kommer det säga och så var den här helgen ocskå över.

Lekte med en lite pöjk som heter Stefano. Han är tre år och gillar bilar och lejon. Jag gillar barn. Man behöver inte göra sig till så mycket för dem.

Fars dag idag också: Auguri Papi alla festa dei padri! <3


och så dagens låt:

Se telefonando

...som fan...

Är fett irriterad men vet inte på vad. eller vem? hatar när det kommer över mig sådär - surprise surprise liksom. utan anledning. det började när jag städade. mina händer skakade som om jag sett ett spöke eller som om jag var väldigt nervös. kunde inte förstå varför! var tvungen och tänka på det där med vad som kommer först, känslan eller den fysiska reaktionen. jag kom inte fram till något. det beror på i guess. lite av båda. guuuud jag är så diplomatisk att jag inte ens kan ha en åsikt.

snart kommer fabio hit. vi ska kolla på den röda filmen i kieslowskis trilogi. sista! inte för att det känns buhuhu, känns snarare lite befriande. jag har fattat ungefär noll av den trilogin.

Fast att känslan av nostalgi och hemlängtan ofta gör mig sällskap börjar jag ana konturer av en familj även här. Jag är lyckligt lottad över att få dela allt och inget med Mathilda och Mariolina. Det är en lyx att ha människor man tycker om omkring sig. Trodde att det var normalt but i'm tellin' ya - IT'S NOT!!!

Igår åt jag middag hemma hos Aline. Mycket internationellt. Halva hennes hus kommer från Brasilien och så var där en fransman och jag och Hatixe (en klassis från Albanien). Det är aldrig någon som tror mig när jag säger att jag kommer från Sverige. Det är kul de 3 första gångerna. Sedan händer alltid följande: Sverige? Men du är ju inte blond! Är det kallt där? Hur kallt blir det?.

Idag pluggar jag psykobiologi. Är nästan stolt över mitt kapitelkrigande. Jag avverkar som på löpnade band!

kyss!

lyssna på den här, st. vincent gör det typ bättre än nico. hon är så sööööt!

Delayed Gratification

Jag är som ett barn. Om man lägger en karamell på bordet och säger åt mig att inte äta den kan man ge sig fan på att jag kommer stoppa den i munnen diiiiirekt och sedan skylla på någon annan. Jag har även svårt att plåga mig att göra saker jag inte gillar fast att jag vet att jag kommer må sämre ju längre jag undviker dem. Freud skulle säkert säga något om primära processer eller primitiva försvarsmekanismer. Kanske till och med något om hur jag blev ammad som barn. Läste någonstans att förmågan att skjuta upp en direkt belöning för att i längden uppnå något större är direkt korrelerat med intelligens. Kanske är jag ointelligent? Det skulle nästan vara skönt om jag fick det konstaterat en gång för alla. Då skulle jag kunna avskriva mig allt ansvar och alla måsten. Jag skulle vara för dum för vad som helst utom semester.

Ni trodde kanske att ni skulle slippa höra mig klaga nu när jag läser till psykolog och bara borde vara nöjd och glad. Men icke! Framtidsångesten tar inte semester bara för att man läser den utbildningen man vill. Hela dagen (sedan 11-tiden, alltså nästan 5 timmar nu!!!!) funderar jag över om jag verkligen borde byta inriktning på min utbildning eller om jag skall stanna där jag är. Och var skall jag göra min master? Vill jag bo i Sverige eller vill jag bo här? Eller något annat land? Och kanske att jag skulle kunna stilla min oro lite om jag kollade upp vad jag egentligen har för möjligheter men det eviga sökandet efter möjligheter känns så ångestladdat och min bästa slippa-ångest-teknik har alltid varit att undvika.
Ibland undrar jag om jag ens besitter förmågan att vara nöjd - att stanna upp och ba': Nu är det bra. Om Andersson var här skulle jag fråga henne om hon tror att det är en generations-grej, för hon är bra på att reda ut saker och ting som ter sig generationsbundet. Jag tror att det kan ha att göra med generation. Min generation, Vi, går ju och väntar på att bli lyckliga och nöjda och ba Faaaan vad nice det äääär. Men det ligger troligtvis inte ens i människans natur att känna så mer än typ 3 månader i sträck. DÖRNÖ! Lurad man är då!

Jag har fortfarande inte hämtat min cykel och har ungefär 0% lust att hämta den. Blir kanske en till buss-dag imorn. Eller så kanske jag kan låna Francescas eller Erikas (mina sambos för de som inte vet) cykel. Erika har gått runt och utstrålat depression och ångest sedan terminen börjde. Hon sitter framför TVn i pyjamas hela dagarna och det syns att hon gråter. Igår frågade jag henne om hon ville prata men hon verkade inte så pepp. Tycker hemskt synd om henne. Dessutom ger hon mig lite dåligt samvete för jag har tyckt att hon varit så himla dryg och gått och stört mig på henne utan att fatta att hon inte mått bra.

Nej, nu skall jag plugga!

DISTRACTIONS, like butterflies are buzzing 'round my head

Idag åkte jag till skolan fast jag inte hade lektion. Sedan låste jag cykeln utanför banken och när jag skulle låsa upp igen upptäckte jag att jag inte hade någon nyckel. Duktig tjej! Släpade cykeln hela vägen hem till Mariolina, tog mig en paus och gick sedan där ifrån i värdelösa skor och fick blodblåsa på lilltån.
Det är vår på gång här. På balkongen är det lä och idag lunchade vi där och jag svettades nästan. Annars har hela dagen gått utan att något riktigt blir gjort. Lyckades plugga lite utvecklingspsykologi innan middagen. Wow! Den här veckan måste jag bli bättre. Jag är lite distraherad nu för tiden. Kanske är det våren?

Passar på att be om ursäkt för alla oskrivna mail. Även detta skall jag ta tag i denna vecka. Tills vidare får ni hålla till godo med bloggis.

Jag vet inte längre hur jag skall berätta om mina dagar

I wanted someone to enter my life like a bird that comes into a kitchen, and starts breaking things and crashes with doors and windows, leaving chaos and destruction. This is why I accepted her kisses as someone who has been given a leaflet at the subway. I knew, don’t ask me why or how, that we were gonna share even our toothpaste. We got to know each other by caressing each other’s scars ,avoiding getting too close to know too much. We wanted happiness to be like a virus that reaches every place in a sick body.I turned my home into a water bed and her breasts into dark sand castles .She gave me her metaphors, her bottles of gins and her North Africa stamp collection. At night we would talk in dreams, back to back and we would always, always, agree. The sheets were so much like our skin that we stopped going to work. Love became a strong big man with us, terribly handy, a proper liar, with big eyes and red lips. She made me feel brand new. I watch her get fucked up, lose touch, we listened to Nick Drake in her tape recorder and she told me she was a writer. I read her book in two and a half hours and cried all the way through as watching Bambi.She told me that when I think she has loved me all she could, she was gonna love me a little bit more. My ego and her cynicism got on really well and we would say “what would you do in case I die” or “what if I had AIDS ?” or “don’t you like the Smiths” or “let’s shag now”. We left our fingerprints all around my room, breakfast was automatically made, and if it would come to bed in a trolley, no hands, we did compete to see who would have the best orgasms, the nicer visions, the biggest hangovers. And if she came pregnant we decided it would be God hand’s fault. The world was our oyster. Life was life. But then she had to go back to London, to see her boyfriend and her family and her best friends and her pet called “Gus”. And without her I’ve been a mess. I’ve painted my nails black and got my hair cut. I open my pictures collection and our past can be limitless and I know the process is to slice each section of my story thinner and thinner until I’m left only with her, I’ve felt like shite all the time no matter who I kiss or how charming I try to be with my new birds. This is the point, isn’t it ? New birds that will project me along a wire from the underground into the air, into the world.

All my stars aligned

i read the signs
i got all my stars aligned
my amulets, my charms
i set all my false alarms
so i'll be someone
who won't be forgotten
i've got a question
and you've got the answer

i do a dance to make the rain come
smile to keep the sky from falling down down down down
collect the love that i've been given
build a nest for us to sleep in here
you know it's real

i check my palms
the cracks in the sidewalk
my visions and my dreams
i cross all my fingers
that you'll be someone
that won't be forgotten
what was your question
i've got the answer

i do a dance to make the rain come
smile to keep the sky from falling down down down down
collect the love that i've been given
build a nest for us to sleep in here
you know it's real

there are no signs
there are no stars aligned
no amulets no charms
to bring you back to my arms
there's just this human heart
that's built with this human flaw
what was your question
love is the answer

i do a dance to make the rain come
smile to keep the sky from falling down down down down
collect the love that i've been given
build a nest for us to sleep in here
you know it's real

uhhh uuhhuuhhh bababaaa uhhh

Alltså. Pluggandet. Fiiifaaaan. Känns som jag hänger på Sara lite i klagandet men det är ju så frustrerande! Varför är det så svårt att koncentrera sig? Att få något gjort? När jag sa till en klasskompis att jag inte kunde fokusera frågade hon mig om var jag befann mig i min menscykel. Jag uppskattade min nästa mens inom ca en vecka och då nickade hon och log finurligt typ : "Jahajaa, där har vi den naturliga förklaringen". Jag båda vill och inte vill att detta skall vara förklaringen. Vore ju skönt att ha en anledning till att vara disträ men det känns samtidigt fett bakåtsträvande att tillskriva sina personliga savgheter på sitt kön och sin biologi. Och om detta skulle var sant kan man ju jämt hålla på att räkna dagarna till mensen och ba "Neeej, jag skiter i det här idag, jag hade ju mens förra veckan". Idag satt jag på biblio ett tag och tänkte att förr eller senare måste ju koncentrationen komma tillbaka. Oavsett mens eller månen eller vad man nu skulle kunna tänkas skylla på. Jag skall vänta på koncentationen med böckerna uppslagna varenda dag tills den kommer tillbaka. Den måste!

Snart kommer Mari och Nico hit och äter och kollar film. Jag har sagt att jag skall laga risotto. Kul. Jag är ju ingen stjärna i köket som de flesta känner till men jag skall jämt hålla på att bjuda in folk. Typiskt. Får man prestationsångest och bli nervös.

Dagens låt:

Åh Saraaaaaa

Jag har precis chittchattat 2 minuter med min kära vän Sara. Jag saknar henne väldigt mycket. Framförallt saknar jag hur jag kan prata med henne. Vi kan prata bort hela dagar utan att prata om något onödigt. Sara är väldigt smart och känner mig väldigt bra och ofta behöver jag hennes synvinkel för att få rätsida på mina idéer. Tur för mig att jag har Skype nu då! För då kan jag ju prata hur mycket jag vill med vem jag vill! Adda mig NU (sara-delia) och boka in en Skypedate!

Igår var jag på bio och såg The Reader. Jag blev så rörd och av denna film, länge sedan något fick mig att känna så starkt. Skulle vilja berätta allt men det är bättre att se den utan att veta något. Alla borde se den! Kate Winslet är som vanligt en stjärna och hon är nog högst upp på min lista över favvo-skådisar just nu. Möjligtvis på delad första med Meryl Streep.

Redan söndag min vänner, imorn sätter skolan igång igen och idag måste jag se till att plugga och att städa mitt och Mathis rum + toan. Igår gjorde vi städschemat. Vi städar varannan dag förutom söndag-måndag för då städar vi med noll dagars mellanrum. FATTAR NI!? 2 dagar i rad!? För att få någonting ut av detta eviga städande skall jag börja äta direkt från golvet. Slipper man att diska åtminstone.

Dagens låt: