Ut med det gamla - in med det nya IGEN. Jag har klippt mig. Ju kortare det blir desto skönare är det. Snart har jag kanske inget hår kvar. Igår köpte jag även en väldigt snygg klänning för 10 euro som passar väldigt bra till mitt nya hår. Bilder kommer!
Jag har inte kunnat somna in så bra de senaste nätterna. Vid 1-tiden brukar jag ge upp och läsa eller göra listor. I natt gjorde jag en lista över saker att göra idag och jag har redan bokat av några bland annat har jag städat toan, mailat några mail, köpt flygbiljetter och sett över min ekonomi. Duktig tjej. Jag borde verkligen handla. både min hylla i skåpet och den i kylen gapar tom. Men varken lusten till att åka till LIDL eller inspirationen till att laga mat infinner sig. Det får bli nudlar eller spaghetti med olja och vitlök ett tag till.
Idag fyller Karin år! HURRA!
27 januari 2010
Nytt igen
22 januari 2010
19 januari 2010
Padova - Linköping på 10 timmar
Herregud vilken pärs det var att ta sig hem till Linköping! Allting började så bra. Jag tog 17.10bussen från Padova till Treviso fast att jag vet att det är en chansning. På fredageftermiddagarna är det alltid mycket trafik och egentligen borde man ha lite mer marginal men det är så jäkla trista att vänta. Men jag hade flyt, bara promenerade igenom det hela, behövde inte springa en enda gång mem behövde inte heller sätta mig ner och vänta. Perfekt! Och flygresan gick också bra. Först så sov jag en halvtimma med min uppblåsbara kudde och min ögonbindel. Vaknade av att jag bet mig i tungan, bestämde mig för att lyssna på blandade spår i ipoden och spela GAME BOY. Allting går snabbt och helt plötsligt skall vi landa en hel halvtimma innan utsatt tid. Men när det känns som om vi strax skulle varit nere på marken börjar vi plötsligt stiga igen. Man anar oråd. Piltoen säger att vi måste hålla oss kvar uppe i luften för att det skall skotta på Skavsta (sämst) men att vi ändå skulle landa en kvart för tidigt. Detta var extremt goda nyheter då det innebar att jag skulle hinna med 22bussen och slippa vänta 2 timmar till nästa. Men nej, det vore ju liksom föööör bra. Istället så ba "Ladies and gentlemen nu skall vi landa på Arlanda istället" Fuck it tänkte jag. Började organisera mig mentalt för att slippa sova på Arlanda. Skall jag ringa Jacob? Eller Karin? Och om de redan sover? Kanske kan ringa Liw? Fan jag har inte pengar på mobilen, etc, etc. Till sist landar vi. Sedan får vi vänta. 15 min går. Inget händer. 30 min går "Ladies and gentlemen vi skall tillbaka till Skavsta igen för nu har det skottat. Vi ska bara tanka först" Vi skall bara. Den har man ju hört förr. Efter 2 timmar lyfter vi igen. Nu är jag så jävla hungrig och törstig att jag hallucinerar. Ryanair kan inte sälja något för deras service har stängt (!!???) Inte ens barnen fick dricka. Jag ville strypa flygvärdinnan. Det som räddar mig genom allt detta är mitt GAME BOY. Game boy kan konsten att få en timma att kännas som en kvart. Är så tacksam mot mig själv att jag tog med det! I fortsättningen kommer jag inte göra en resa utan! Hur som helst, kommer fram till Skavsta, alla bussar har gått, får en taxi till Linkan! YEZZZZ snart hemma tänker jag. Men i Norrköping går taxin sönder. Så då får jag stå och vänta i kylan på en ny. Som såklart till sist kommer. Men i Norrköping hade jag inte mitt game boy tillgängligt, 10 minuter kändes alltså som 10 minuter gör när man är trött, frusen, hungrig och grinig - A LIFE TIME!!
Nuuuu är jag hemma i alla fall. Så fint. Har sovit länge, fått lagad lunch och badat badkar. Nu måste jag plugga.
18 januari 2010
det är så här det ser ut
Måndag morgon....
...och svårt att komma upp ur sängen. Måste städa toan, tvätta, åka på lektion och sedan åker jag till Sverige. HEJHEJ!
Igår var jag och såg svansjön på il grande teatro di P.D. Teatern såg ut som ett stall/ hockeyrink så jag behövde inte skämmas över att jag såg ut som skit, var en aning bakis och extremt trött på grund av ca en halvtimmes sömn. (Oj, nu såg jag att klockan är 10.50...min lektion började för 20 minuter sedan och jag har fortfarande pyjamas på mig...)
I lördags var vi ute. Padovas uteliv är inte att hänga i julgranen. Men va fan... det är inte värre än Linköping och man f¨r väl bara försöka att ha distans, inte ta sig så på så stort allvar. Bita i sura äpplet och gilla läget helt enkelt. Gott sällskap är det viktigaste och där kan inte klaga.
Helgen har även inneburit ett slags återseende. Allt förändrat men ändå inget. Det blir lite kryptiskt det här. Men precis så känns det. Precis som i februari. Eller i juli. I'm the same but brand new.
13 januari 2010
onsdag den 13
Oinspirerad titel, oinspirerande dag.
Imorgon har jag min kommunikationtenta. Jag vet fortfarande inte vad jag skall skriva. Men det är ok. Det löser sig. Mari och Baba har gjort sina tentor i klinisk psykologi idag (som är en av andra årets två mördartentor) och det verkar glada. Fäjnt! Jag gjorde min innan jul och det gick nog bra. Resultatet har inte kommit än. Iallafall...kommunkationen. Tror att jag kommer från skriva något om terapi på internet. Det är bara en vag gissning. Om hon frågar om kommunkation mellan kvinnor och män kommer jag få högsta betyg. Hon kommer inte att göra det. Frågan är nu hur jag skall kunna skriva om det och samtidigt svara på frågan. If there's a will there's a way! Jag vill bara att det skall bli imorn så jag kan göra den där jävla tentan och slippa skiten.
Igår och idag har jag lyssnat på vampire weekends nya skiva. Gillar't! Hade hoppats att de kanske skulle en sväng om Italien på sin turné men icke.Ibland är Padova så jävla trist! Inte en enda bra spelning nästa termin. På söndag skall jag dock gå och se Russian state ballet of Moscow när de dansar svansjön.
11 januari 2010
Hålla huvudet kallt
Jag har problem med med min lärare i kommunikationssociologi. Det funkar inte.Idag ändrade hon sig om tentan, den kanske blir muntlig. Hon skulle bestämma sig på torsdag sa hon. På torsdag är tentan. Aja. Jag orkar inte gå i taket mer. Det funkar inte så bra mellan mig och sociologiboken heller. Men jag har accepterat det nu. Inget mer krisande och tjutande. Håller huvudet kallt. Och apropå kallt så är det varmt i mitt rum nu! 19,4 grader, så varmt har det aldrig varit.
När jag kom efter skolan stod Giulio i köket och lagade mat till oss. Ciccio kom över också så det blev långlunch och sedan en promenad genom kyrkogården och parken. Jag vet, jag borde pluggat. Men ibland när man måste välja mellan plugga och göra något annat är det för lätt. Det var värt det. Det allra viktigaste i mitt liv, just nu, är att jag skall må bra. Hur hemskt det än låter.
I källaren sitter Baba och Sara och kollar på 500 days of summer och då fick jag hör den här låten
den är inte så tokig.
8 januari 2010
get out of your mind and into your life
Igår morse gick upp i tid innan jag skulle på lektion, satt och läste om kommunikation, krisade och katastrofstänkte kring min tenta. Jag fattar inte att jag måste gå igenom detta varenda gång. Statistiskt sett är det högst troligt att jag kommer klara den här tentan för generellt sett klarar jag dem. Men ändå sitter jag och blir så jävla nervös att jag inte kan plugga ordentligt. Istället för att tänka på resultatet borde jag försöka plugga istället. Det är inte mycket tid kvar och en av böckerna ligger fortfarande oöppnad på bordet och väntar. Det är så tröttsamt att det skall vara så svårt att tro på sig själv. Och att jag min oro måste "aktivera" varenda möjlig negativ tanke om mig själv. Det börjar oftast med att jag börjar för sent och få alldeles för mycket att göra fram mot slutet. Då tänker jag att jag inte kommer att klara det. Avståndet mellan att inte klara tentan och att vara världens kanske sämsta person är ungefär 5 minuter. Då görs alla andra problem påminda, jag tjuter och ringer till mamma. Det vore soft att leva mer i verkligheten och mindre i mina tankar.
Nu har jag bestämt mig för att till viss del försöka sluta katastroftänka (hur man nu gör det?) men också att försöka acceptera att så funkar det för mig. Några dagar innan tentan blir jag hispig. Jag skall försöka att planera in det hela. Plugga klart innan så jag de sista dagarna kan repetera och krisa. Om det nu är så jag funkar så får jag försöka anpassa mig.
En annan jävligt dryg grej är 3 element inte funkar längre. Nu har det luftats och tömts vatten och och ringts hit och dit efter någon som kan fixa. Väntar en timma till sedan ringer jag till fixar-snubben igen. Han får lösa det. Jag har typ flyttat in i köket. Och sover i källaren. Men det funkar.
När vi pluggpausar dricker vi thè i köket och lyssnar på Bat for lashes. Jag tycker att Daniel är en extremt bra låt.
söt tjej...väldigt lik Barbara....
6 januari 2010
En efter en trillar in
Klockan ringde kl 8 imorse och en timma senare var jag uppe. Jag och Sara åt långfrukost med kaffe och panettone. Snabbt går det inte när jag har saker att göra. Jag tycker att det är rätt trist att plugga just nu, den har ni inte hört förut va? Fattar inte riktigt vad jag håller på med. Är det typiskt sociologin att sätta svåra ord på det uppenbara? Eller är det bara min bok? Min anteckningar är ännu värre. Ingen ordning. Jag måste bli bättre på att läsa igenom mina anteckningar varje dag. Det är liksom skrivet lite huller om buller, ofullständiga meningar och små bilder som antagligen betyder något men jag minns inte vad. Försöker strukturera det hel och förhoppningsvis hittar jag den röda tråden min lärarinna talat om.
Idag kom Barbara tillbaka. Jag och Sara blev glada och lunchen tog 2 timmar. Det är något särskilt med Barbara. Alla blir glada och fnissiga. Det enda negativa med hennes återkomst är att jag inte längre kan sova i hennes säng (deras rum är varmt). Jag får slänga in en madrass där inatt. Än så länge är det 16 grader på mitt rum.
När jag pluggade idag funderade jag över om det är så att kommunikation är viktigt för oss för det ger oss möjligheten att identifiera oss eller åtminstone vara i relation till något/ någon. Att kommunicera definierar oss? Våran roll beror på kontexten. Och relationen till en annan människa. Och att kunna kommunicera med många olika människor får oss att uppleva (genom de vi talar med) mycket och det ger oss en flexibel identitet. Eller är det en flexibel identitet som får oss att uppleva genom att kommunicera? Alltså jag vet ingenting känns det som. Kom gärna med synpunkter och idéer på vad jag skulle kunna skriva på min tenta. Jag har stort utrymme för egna reflektioner så kör hårt!
När jag pluggade och när jag inte gjorde det lyssnade jag på den här låten. Typisk tråkig sara-musik tänker ni? Just precis, säger jag då!
Nu måste jag ta mig samman och försöka få lite mer gjort. Imorgon börjar skolan igen och jag har tyvärr fått ett par oväntade bestyr på halsen.
5 januari 2010
årets minst aktiva bloggare
Efter att ha fått mig en känga av 2009 års självutnämnda bloggare har jag bestämt mig för att 2010 skall bli bättre. Jag kanske inte kommer att bli 2010 års bloggar men jag skall bli bättre än jag tidigare varit (mitt nyårslöfte är att vara realistisk).
Efter semester på Cap Verde och i Linköping är jag tillbaka i verkligheten, dvs Padova. Jag känner att jag har svårt att komma igång. Klockan är redan kvart i 12 och jag har i princip gått upp, packat upp, och städat lite. tänkte tillåta mig en slapp förmiddag för att efter lunch åka till LIDL och storhandla och sedan plugga. Hoppas att det skall hinna bli lite varmare i huset till kvällen - det är inte min grej att plugga i kyla. Elementen hade gått sönder under jul men Sara (den andra) tog tag i det hela timmarna innan jag kom hem så mitt element var redan fixat när jag kom. 9 grader varmt. Fan va mysigt! Nu sitter jag här med lager av kläder, bla byxor i fleece, med en värmefläkt och ser hur temperaturen stiger. Är redan upp i 14 grader! Jag hoppas att det kommer upp i 17 till kvällen så jag kan sitta stilla och läsa.
Än så länge är det bara Sara och jag hemma. Hennes pappa och bror är här med men de åker redan idag efter lunch. Barbara kommer i övermorgon, Mathilda den 11 och när Mariolina kommer har ingen fattat. Sakta men säkert fylls huset igen.
Förutom kylan måste jag ändå säga att det känns rätt bra att vara tillbaka. Det är inte som förra året när det kändes så tungt och jag bara ville åka tillbaka till Linköping igen. Jag blev fint välkomnad med ett telefonsamtal av Giulio som kom ihåg att jag skulle komma hem just igår och frågade oroligt om jag hade någon mat hemma eller som han skulle komma förbi med något. Det var så jäkla gulligt tycker jag! Det är svårt att veta hur man skall bemöta omtanken bara. Jag är inte van vid att folk gör så (förutom min familj, de gör jämt så) och jag vet inte hur jag skall svara. Tack men nej, kanske? Grejen är att jag inte gillar att bli hjälpt så mycket för jag känner ofta att jag står i skuld då. Känner mig ofri. Och det är viktigt för mig att känna mig självständig och få göra vad jag vill, när jag vill. Hur som helst behövde jag inte ta emot någon hjälp för förutseende som jag är hade jag redan fixat middag i from av en resemacka och en kexchoklad. Bäste dräng...
