Helgen

I Fredags var jag och såg Martin Rev på Unwound.Det såg ut typ så här:


Den här Martin var ju lite väl för mig alltså. Palla att engagera sig i hans artistiska uttryck. Skidglasögon. What's up with that liksom?! Jag blev uttråkad och satte mig baren. Där luktade det svavel. Unwound är mest ett skämt. De är så oförberedda. Finns aldrig det man vill ha i baren och oftast är det tomt och pinsamt. Tyvärr spelar det sjukt bra musik. Hur funkar den kombon; Allt dåligt + bra musik? Efter konserten dansade jag med Mathilda, Marta och Daniela lite okoncentrerat pga av snubben bakom mig som dansade smekandes en piska. Han hade typ fake-fingertoppar med någon slags nagel (?)som stack ut och handbojor i byxorna. Mycket spännande! Vi blev inte långvariga på Unwound, trots den bra musiken. Jag, Mathi, Mari, Giovanni, Barbara och Francesca åkte till Banale och mötte upp lite annat folk där. KUL - tills Mari och Giovanni blev osams, jag upptäckte att jag tappat cykelnyckeln (hade låst fast Mathis i min) och allt bara var misär och sura miner. Började gå hem mot Mari då två snubbar i bil saktade in, vred ner rutan och hånade mig för min gångstil (jag marscherade för att hålla värmen). Idioter tänkte jag men Mari utnyttjade situationen och fixade skjuts. Slapp man gå hem den även den natten. Mycket tacksamt. På natten var det svinkallt hemma hos Mari (mycket oroande, var skall jag nu ta vägen när jag vill fly från kylan hemma hos mig?) vilket resulterade i att vi sov 4 personer i samma säng. Dåligt sover man då. Hela lördagen gick åt till att försöka hålla mig vaken och att fixa födelsedagspresent till Fabio som hade fest på lördagskvällen. Lugn och stillsam var den. Träffade lite gamla bekanta och skaffade några nya. Jag är inte störtförtjust i fester. Jag är så sjukt dålig på att mingla. Vi kom dit vid 23.30 och klockan 01.00 ville jag redan gå hem. Men det ville inte Mathi så vi hängde kvar ett tag till. Note to slef: Jag är en egen person och borde gå från fester när jag tycker det är dags.

Idag har jag tvättat och pluggat lite. Inte tillräckligt. Den känslan genomsyrar en jävla massa nu för tiden. Känns som att jag borde göra mycket mer, mycket bättre. Vara mer effektiv. Känner mig lam och medelmåtta. I sådana stunder kan det vara enerverande att leva så tätt in på en annan person. Det är ju svårt att inte jämföra sig. Och om man delar rum med ta-sig-i-kragen-Tassinari Rogalin kan man lätt känna sig lat.

What else is new? Inte mycket mina vänner. Ett litet sting av hemlängtan börjar smyga sig över mig. Men nu är det inte långt kvar! Och innan dess kommer Filippa hit <3