Delayed Gratification

Jag är som ett barn. Om man lägger en karamell på bordet och säger åt mig att inte äta den kan man ge sig fan på att jag kommer stoppa den i munnen diiiiirekt och sedan skylla på någon annan. Jag har även svårt att plåga mig att göra saker jag inte gillar fast att jag vet att jag kommer må sämre ju längre jag undviker dem. Freud skulle säkert säga något om primära processer eller primitiva försvarsmekanismer. Kanske till och med något om hur jag blev ammad som barn. Läste någonstans att förmågan att skjuta upp en direkt belöning för att i längden uppnå något större är direkt korrelerat med intelligens. Kanske är jag ointelligent? Det skulle nästan vara skönt om jag fick det konstaterat en gång för alla. Då skulle jag kunna avskriva mig allt ansvar och alla måsten. Jag skulle vara för dum för vad som helst utom semester.