here we go again

Har känslan av att vandra lite i cirklar. Eet är svårt att ändra på gamla invanda mönster. Men när strategierna inte funkar längre då är det dags att evolvera. Varför är det så svårt? Imorn börjar min tillbakafärd mot Padova. Första stoppet blir i Danmark, sedan blir det nattåg genom Tyskland och jag och pappa bör vara framme i Padova på onsadg vid lunch. Det känns soft att bila/tåga ner. Det är ett passande sätt att ta mig tillbaka på. Jag behöver resa ner. Kan inte bara sätta mig och ett flyg, komma fram ett par timmar senare och ha bytt verklighet. Det får bli en tredagars-process. Passar mig perfekt. Och så får jag med mig otroligt mycket saker också. Kanske har jag överdrivit något med min packning? Vågra inte ens tänka på att jag om två år kanske kommer att flytta igen... Men det blir ett senare problem. Hur som helst, bilen är fullpackad med mina och även med några av Mathildas saker.

När jag inte funderar över saker som skall tas tag i när jag kommer ner, skolskatter, byte av kurs, ny klass, nya klasskompisar (!!!), huset, sambos etc etc etc så är jag helt inne i biologins värld. Som vanligt har jag fått bekräftat att jag är extremt oallmänbildad och behövt ta igen en del "självklara" fakta. Jag kan inte säga att jag njuter. Dessutom har jag förstorat upp allt och nu är det som att hela min självkänsla hänger på den här tentan. Men ibland, när jag glömmer bort mig själv, är det spännande.

och celldelning kan vara lite kul...