Nu för tiden är det på LIDL det händer. Det är det nya it-stället i Padova. Iallafall igår när Mathi, Mari, Nico, Giovanni, Max och jag var där samtidigt. Kul med gäng men att handla ihop får ju gänget att kännas mer som en familj än en skock vänner. Nu bidde det hur som helst på det viset och när alla sprang runt och fyllde sin kundvagnar på olika håll kom jag på den briljanta idén att äta middag tillsammans. Jag gjorde en spenat och fetaost-paj om någon är intresserad. Mycket god, fick beröm! Under middagen diskuterade vi feminism. Det är ett ämne som ligger mig varmt och hjärtat. Det var stundtals hetsigt, framför allt när en av Maris sambos sa att kvinnor är sentimentala och känsliga och män rationella och handlingskraftiga och att det är därför kvinnor inte passar sig på maktpositioner. Men jag lyckades, trots utbredd idioti, ta mig igenom hela middagen utan att bli ledsen eller må dåligt. Det är ju sorgligt att han tycker så och självklart ville jag få honom att fatta hur fel han har men det kändes extremt befriande att kunna diskutera och bli förbannad utan att för den skulle behöva bära den känslan med mig. Efter maten såg vi Fear and Loathing in Las Vegas. Jag älskar slutet när Benicio del Toro går på flyget och Johnny Depp säger "There he goes. One of God's own prototypes. Some kind of high powered mutant never even considered for mass production. Too weird to live, and too rare to die."