Dagarna går så fort, snart är det lördag igen , som Pontiak skulle säga. Och jag kan inte göra annat än att hålla med. Var tar tiden vägen egentligen? Dagarna bara springer ifrån mig. I måndags började skolan igen. Nu är jag ett med rutinen. Man vänjer sig så snabbt. Känner mig redan lite efter och vilsen vad det gäller skolan men jag tror att det kommer att gå den här terminen också. Min psyko-biologilärare är en asfräsig brud med svarta kläder och rött hår. Jag gillar henne så hårt att jag tänker ge det en chans. Har tenta i maj. Boken är den största (och dyratse) bok jag någonsin haft men vi skall bli kompisar!

I Lördags var jag, Mathilda, Mariolina, Irene och Nico i Venedig på karnevalen. KUL! Jag kräktes frammåt småtimmarna. En kombination av kyla, chpis och dåligt vin. Egentligen skulle jag stannat kvar hos Irene i Mestre över natten men efter några om och men åkte jag och Nico hem med första morgontåget till Padova.

Som ni kan se på bilderna var vi jättefint utklädda. Jag var Pippi, Mathi Rödluvan, Mari en pirat och Irene var jordgubbe.

Padova bli bättre och bättre. Den här veckan har det bara regnat en gång och när solen skiner blir jag på bra humör och tycker att det är fint här. Jag längtar inte här ifrån lika mycket som tidigare. Det kan tillochmed vara riktigt trivssamt. Som igår till exempel när jag var för seg för att vilja åka till sista karnevaldagen i Venedig och åkte hem till Mari och kollade på film istället. Och så ville hennes sambos också kolla. Och som kom Giovanni och Max förbi. Och filmen var skitseg och jag somnade två gånger men jag befann mig i ett sammanhang som gjorde mig lugn och glad. Är nästan sorgligt hur viktigt det är för mig. Inga nya bästisar, ingen telefon som ringer oavbrutet, inget som pirrar, men en film en eftermiddag i sällskap. I don't ask for much.