Klockan är redan mycket för att inte ha kommit igång med pluggandet. Idag är det många kapitel att ta sig igenom och många nya grejer att förstå. Jag har som vanligt misslyckats helt i min planering. Varför händer detta alltid mig? Är det bara mig det händer?
Fastnade med tidning vid frukostkaffet. Känner en så stor förtvivlan över Gazakriget. Önskar att man kunde göra något mer än att läsa tidningen, skaka på huvudet och oja sig.
Igår när jag satt och läste om group-think, objektrelationsteorin och good enough mother bröt jag av för en stärkande promenad. Mami och papi gjorde mig sällskap. Hade solen i ögonen och kände mig liksom frisk och hel på något sätt. Skog har generellt den effekten på mig. Jag kan sakna det mycket när jag är i Padova. Det finns ingen skog. Och vill man vara ifred får man stå i en tunnel eller så.
Fastnade med tidning vid frukostkaffet. Känner en så stor förtvivlan över Gazakriget. Önskar att man kunde göra något mer än att läsa tidningen, skaka på huvudet och oja sig.
Igår när jag satt och läste om group-think, objektrelationsteorin och good enough mother bröt jag av för en stärkande promenad. Mami och papi gjorde mig sällskap. Hade solen i ögonen och kände mig liksom frisk och hel på något sätt. Skog har generellt den effekten på mig. Jag kan sakna det mycket när jag är i Padova. Det finns ingen skog. Och vill man vara ifred får man stå i en tunnel eller så.
Det är ju så otroligt vackert när isen gnistrar i grenarna. Önskar att jag hade en kamera (nu när jag är i Linkan nallar jag mammas) och var en bättre fotograf. Då skulle jag fota allt vackert jag såg!
Slätter och platt mark har alltid gjort mig lite vemodig. Antagligen är det den starka Östgöta-associationen som väcker det. Får mig även att tänka på bokskogar i Skåne. Det är en annan skogsfavorit.
Sista bilden här kom som ett oväntat inslag i den skogsmiljö jag annars är van vid när jag går promenaden som min mor så romantiskt kallar för Slosvängen. En påminnelse. Rom är aldrig långt borta.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar