årets minst aktiva bloggare

Efter att ha fått mig en känga av 2009 års självutnämnda bloggare har jag bestämt mig för att 2010 skall bli bättre. Jag kanske inte kommer att bli 2010 års bloggar men jag skall bli bättre än jag tidigare varit (mitt nyårslöfte är att vara realistisk).

Efter semester på Cap Verde och i Linköping är jag tillbaka i verkligheten, dvs Padova. Jag känner att jag har svårt att komma igång. Klockan är redan kvart i 12 och jag har i princip gått upp, packat upp, och städat lite. tänkte tillåta mig en slapp förmiddag för att efter lunch åka till LIDL och storhandla och sedan plugga. Hoppas att det skall hinna bli lite varmare i huset till kvällen - det är inte min grej att plugga i kyla. Elementen hade gått sönder under jul men Sara (den andra) tog tag i det hela timmarna innan jag kom hem så mitt element var redan fixat när jag kom. 9 grader varmt. Fan va mysigt! Nu sitter jag här med lager av kläder, bla byxor i fleece, med en värmefläkt och ser hur temperaturen stiger. Är redan upp i 14 grader! Jag hoppas att det kommer upp i 17 till kvällen så jag kan sitta stilla och läsa.

Än så länge är det bara Sara och jag hemma. Hennes pappa och bror är här med men de åker redan idag efter lunch. Barbara kommer i övermorgon, Mathilda den 11 och när Mariolina kommer har ingen fattat. Sakta men säkert fylls huset igen.
   Förutom kylan måste jag ändå säga att det känns rätt bra att vara tillbaka. Det är inte som förra året när det kändes så tungt och jag bara ville åka tillbaka till Linköping igen. Jag blev fint välkomnad med ett telefonsamtal av Giulio som kom ihåg att jag skulle komma hem just igår och frågade oroligt om jag hade någon mat hemma eller som han skulle komma förbi med något. Det var så jäkla gulligt tycker jag! Det är svårt att veta hur man skall bemöta omtanken bara. Jag är inte van vid att folk gör så (förutom min familj, de gör jämt så) och jag vet inte hur jag skall svara. Tack men nej, kanske? Grejen är att jag inte gillar att bli hjälpt så mycket för jag känner ofta att jag står i skuld då. Känner mig ofri. Och det är  viktigt för mig att känna mig självständig och få göra vad jag vill, när jag vill. Hur som helst behövde jag inte ta emot någon hjälp för förutseende som jag är hade jag redan fixat middag i from av en resemacka och en kexchoklad. Bäste dräng...